Angenommen Aber, (Рике Шеффлер)
Өлеңдер
Angenommen aber, man bastelt am großen Abmalen, am Auslassen der Farben am See. Unruhig stellen sich Fragen, Leinwände fallen auf Gegenstände, am Ufer stemmen sie sich in den Sand. Man meint zu erwägen, Schatten hätten mehr Gewicht. Und wäre das nichts: man ist eine Frau, man weiß, von Vordächern kann es genauso kalt schütten wie aus freien Himmeln, Salz, flüssig gerieben, und Nachtisch sind im Gepäck: eine Decke, eine Angel, ein ganzer arm Sachen, die einen hoffnungslos glücklich machen. Offensichtlich sich wehren dagegen, Anstand haben, Abstand: man geht angeln. Armselig dörrt am Ufer der Fang. Feuer verglimmt. Abends nachgeben, schwimmen. Stilles Wasser schlucken, alleine nicht lang, ein gekrümmtes Bündel im Schlafsack, beim See. Über Nacht sich im Schweigen üben, bemüht, die Silben nicht zu beschmutzen, Spucke zu nutzen für ärgeren Unfug: Fisch und Hänfling einander vorstellen. Träge biegt sich das Schilf. Unter Obhut stromern am Sonntag Touristen, Handtücher, alles nach Maß. Man kennt das, hat selbst schon Briefe geschrieben mit kaltem Bleistift, für die, die man liebt, und man wünschte, die silberne Linie würde nicht stimmen, binnen Sekunden anders fallen, an der Brust angefangen, nicht Richtung Kopf zielen, die Spitze der Mine, schwer schätzbar, wie tief. Dinge geschehen, wie wahr, wenn man sie lässt. Planung oder Fügung, man steht am Wannsee und winkt der Geschichte. Entschärft seine Sprache, reibt sich an ihr auf. Man haftet an Wurzeln, hadert beim Abmalen, geht abermals angeln, festhalten am Anstand, Ritual Es rudert sich leichter zurück, stimmt einem der Abwind, man gibt sich diesem Abwind, ohne ihm zu vertrauen. Angenommen, man lässt es sich gutgehen, ganze Tage am Stück, dürftig getrennt durch die sich wendende Sonne. Angenommen, es gibt genug Ansichten, sie sind schon da, was zählt, ist nur die Mischung, Farbe auf Holz aufzutragen, Lack mit Bedacht. Dabei sich eins pfeifen. Ein Boot bauen, auf den See fahren, an Regentagen, darunter schlafen. Sich anschmiegen, an einen Körper. Von dort kommt alles her. Verstehen kann man jetzt, ohne Angst den Kiefer liegen lassen, offen auf einer Brust, die auffällig dünn ist, die aber trägt. Wie ein Steg. Von hinten schleicht es sich an, das Fallen, einander gefallen, den Mund weiter auf, um verlauten zu können: Zufall, oder: stimmt, ich hab es so gewollt, dass die Zähne, die schief stehen, sich nicht mehr berühren, die Muskeln nicht drücken. Man hat beide Arme ausgebreitet, man schämt sich nicht, so einfach zu sein.
Xolbuki, ulkan narsalarning suratin chizmoq ko'lda bo'yoqlarni oqizishga teng. Bezovta savollar uyg'onar nogoh, Buyumlar ustiga qulaydilar va qirg'oqda qumloqqa singib ketarlar Bamisli sharpalar og'ir ulardan Аgar bu tuyulsa sizga bema'ni: olaqoling ayol qiyofasini tomdan tushayotgan yomg'ir tomchilar osmon suvlaridek bir xilda sovuq mayda tuz, shirinlik, to'shak va qarmoq qalbni cheksiz baxtli qilishga qodir Аmmo biz qarshilik qilamiz baxtga, axir bu odobdan emas, biz baxtdan olib qochamiz o'zni. Baliq ovlagani boramiz. Ovlangan baliqlar qirg'oqda qolar Gulxan atsa-sekin so'nib boradi. Tun bag'rida sekin suvga tushamiz Yutamiz ko'lning sassiq suvini. So'ng g'ujanak bo'lib ko'lning bo'yida uyquga ketamiz. Tunda sukut saqlash mashqin olamiz, bo'g'inlarni bekor qilmaymiz iflos, safsata uchundir tupuklarimiz baliqlarga qo'rqoqlarni tanishtiramiz. Qamishlar zerikib teskari qarar qo'ltiqlab sochiqlarini yakshanbada kelar daydi sayyohlar, Bu tanish holat. Sovuq qalam ila bitamiz maktub sevgan insonimizga qaniydi mana shu kulrang chiziqlar haqiqat bo'lmasa soniyalar ichra qolsa o'zgarib changallab ko'ksimiz, qalam uchini peshonaga qadaymiz naqadar og'riqli botishin bilmay Hodisalar sodir bo'laveradi. Reja yoxud taqdir ixtiyorida ko'l bo'yida turib o'tmishga mahzun boqamiz. Ko'l ham bizdek tilsiz boqadi unga Ildizlarga chirmashamiz, suratin chizishga qiynalib yana baliq ovlagani boramiz. Sodiq holda an'analarga. Qaytishda yengilroq suzadi qayiq Topshiramiz o'zni shamol ixtiyoriga Unga ishonmay qo'ygan bo'lsak-da. Xolbuki, yomon emas hayotimiz, kunlarimizni quyosh zo'rg'a bir-biridan ajratib turar fikrlar ko'p, muhimi ranglarni aralashtirib, yog'och uzra berilib rasmlar solamiz. Dunyoni suv bossa o'rdakka ne g'am. Balki qayiq yasab, olis dengizlarga suzib ketarmiz, yomg'ir chodirida ottirib tonglar. Balki bosh qo'ymoqqa zarur bir yelka. Barcha narsalarning asosida shu. Аnglamoq mumkindir endi borliqni Huddi qilko'prikdek ozg'in yelkaga bosh qo'yib, qo'rquvni unutmoq uchun ular nimjon, ammo yukni ko'taradilar. Yiqilishin sezmas oldindan odam. Biz yana ochamiz lablarimizni tovushlarga izn bermoqlik uchun. qiyshiq o'sgan tishlarimiz mushaklarimiz tegmas bir-birlariga. Keng ochamiz qulochlarimiz, uyalmaymiz soddagina o’zligimizdan.

Сіз аудармашы бола аласыз

Осы өлеңді аударып, бізге өз нұсқаңызды жіберіңіз
Ян Вагнер
Ян Вагнер, 1971 жылы Һамбургте туған, 1995 жылдан Берлинде тұрады. Лирик, эссеист, ағылшын тіліндегі лириканы аударушы. 2003 жылға дейін Вагнер халықаралық "Die Aussenseite des Elementes" (Элементтің сыртқы жағы) әдеби қорабын – бір қорап ішіндегі жеке парақтарға жазылған өлеңдер жинағын – шығаруға қатысты. Алғашқы "Probebohrung im Himmel" (Аспанды ұңғып тесу сынағы) өлеңдер жинағын Вагнер 2001 жылы шығарды. Содан бері ол өз өлеңдерін көптеген өлең жинақтарында, антология, журналдарда жариялап, басқа сыйлықтармен қатар Лейпциг кітап жәрмеңкесінің сыйлығын (2015) және Георг-Бүхнер сыйлығын (2017) алды. 2019 жылы Hanser баспасынан Вагнер мен Федерико Италианоның "Grand Tour. Reisen durch die junge Lyrik Europas" (Гранд тур. Еуропаның кейінгі лирикалық поэзиясына саяхат) антологиясы жарық көрді. Вагнер Неміс тіл және поэзия академиясының және Германия ПЕН-орталығының мүшесі.
Рике Шеффлер
Рике Шеффлер, 1985 жылы Берлинде туған, лирик, сазгер. Берлинде психология фекультетін, Лейпцигтегі Неміс әдебиет институтын әдеби жазу мамандығы бойынша тамамдаған және көптеген ынталандыру сыйлықтарына, мысалы, Бранденбург қақпасы қорының, Берлин өнер академиясының және Гёте-Институттың стипендияларына ие болған. Оның "der rest ist resonanz"(қалғаны жаңғырық) өлеңдер жинағы 2014 жылы kookbooks-тен шығып, саяси және авангардтық шығарма ретінде Orphil-Debut сыйлығына ие болды. Шеффлер өз шығармаларын журнал, антологияларда жариялап, қайсыбірін сахналық өлең, мәтін және дыбыс коллажына айналдырады. Сол үшін ол басқа өнер иелерімен бірігіп жиі еңбектенеді және Берлиндегі KOOK e.V. әдебиет, музыка және өнерпаздар желісінің мүшесі. Шеффлердің кейінгі жұмыстарының ішінде оның 2019 жылы Париждегі Palais de Tokyo-да тұсаукесерін жасаған Becoming Water дыбыстық инсталляциясы да бар. Қазанда Kookbooks Шеффлердің "Federn im Flug" (Желдегі қауырсындар) өлең жинағын жарыққа шығарды.
Моника Ринк
Моника Ринк, 1979 жылы Цвайбрүккенде туған, Бохум, Берлин, Йельде дінтану, тарих және салыстырмалы әдебиеттануды оқыды. Ринктің шығармашылық жұмысы бірнеше саланы қамтиды: лирика, эссе және проза, аудармамен айналысады және әнге мәтін жазады. Қосымша өзінің begriffsstudio-сымен (терминдер студиясы) бірге үздіксіз ұлғайып келе жатқан Қазіргі заман лексиконының өзінше бір түрімен жұмыс істейді, оған күнделікті ақпарат құралдарынан алынған ерекше ұғымдар мен сөзжасамдар түрткі болады. Әдеби шығармалары үшін Ринк көптеген марапаттарға ие болды, мысалы, Эрнст-Мейстер-сыйлығы (2008), Клейст-сыйлығы (2015), Эрнст-Яндл-сыйлығы (2017) және (2021) Берлиннің әдебиет сыйлығы. Шығармалары түрлі баспалардан, антологиялар мен әдеби журналдарда басылып шықты. Ринк Германия ПЕН-орталығының мүшесі, Неміс тіл және поэзия академиясының, өзі тұратын Берлиндегі Өнер академиясының мүшесі.
Аня Кампманн
Аня Кампманн 1983 жылы Һамбургте туған. Университетте және Лейпцигтегі Неміс әдебиет институтында оқыған. 2006 жылғы әдеби сайыстардағы алғашқы жетістіктерінен кейін өзінің лирикасы мен прозасы үшін бірнеше рет марапатталып, стипендия түрінде, мысалы, International Writing Program Iowa бағдарламасы бойынша, қолдау көрді. 2016 жылы "Proben von Stein und Licht" (Тас пен жарық сынамалары) лирикалық дебюті Hanser баспасының Edition Lyrik Kabinett басылымынан, 2017 жылы "Fischdiebe" (Браконьерлер) кітабы шықты. Оның 2018 жылы шыққан "Wie hoch die Wasser steigen" (Су қаншалықты көтеріледі) романы Лейпциг кітап жәрмеңкесінің сыйлығына және Неміс кітап сыйлығына ұсынылып, бірнеше тілге аударылды. Ағылшын тіліндегі аудармасы 2020 жылы ҚШ-америкалық "National Book Awards" сыйлығына ұсынылды. 2021 жылы көктемде Hanser баспасынан Кампманның "Der Hund ist immer hungrig" (Ит қашанда аш) өлеңдер жинағы жарық көрді.